2017-07-30
Skriv ut som pdf

26 Blodtryck

Varför behandla blodtryck

Värdet av behandling av hypertoni

Blodtrycksbehandling och utvecklandet av effektiva blodtrycksmediciner efter andra världskriget har betytt mycket för folkhälsan. Frekvensen av akuta blodtrycksmanifestationer som malign hypertoni med hypertensiva kriser, lungödem, njurskador, synskador, hjärnblödning i unga år har blivit sällsyntheter i akutsjukvården. Genom att vi också kunnat behandla moderat stegrade blodtryck har vi kunnat förebygga kroniska sjukdomar som hjärtsvikt, njursvikt, stroke, hjärtinfarkt och diabeteskomplikationer som diabetesnefropati, retinopati och graviditetstoxikos.
 

Risker och skador av för intensiv blodtrycksbehandling

Allt eftersom behandlingen blivit effektivare och biverkningarna mindre har blodstrycksmålen tenderat att bli lägre och lägre. När vi dessutom använder låga blodtryck som kvalitetsindikatorer och öppna jämförelser samtidigt som sjukvårdspolitikerna använder det som underlag för målrelaterad ersättning finns risk att vi överbehandlar patienter och skadar istället för att hjälpa!

  • Hos (främst äldre, skröpliga och ofta multisjuka) patienter med yrsel och ortostatism ökar intensiv blodtrycksbehandling risken för svimning,  konfusion, fallskador, trauma, frakturer och för tidig död.
  • Vid akut ischemisk hjärnskada bör inte blodtrycket behandlas för lågt.
  • Vid vissa njursjukdomar och vid tillstånd med intorkning måste vi sträva efter att säkra ett tillräckligt perfusionstryck över njuren.
  • Vid kritisk ischemi och gangrän bör man snarare släppa upp blodtrycket för att säkerställa den perifera cirkulationen.
  • Det optimala blodtrycket vid både akut hjärtinfarkt och vid ischemisk hjärtsjukdom är under debatt.

Tolkning av vetenskapliga studier:

Det pågår en debatt om hur man ska tolka de vetenskapliga studier som gjorts avseende optimal blodtrycksnivå. Många anser att studierna övertolkats och att målnivåerna varit för låga. De flesta studier har tillkommit, bekostats och designats av industrin i syfte att öka försäljningen av blodtrycksmedel.

Som alla risk/benefit-kurvor är även blodtryckskurvan J-formad. Dvs sänker man de riktigt höga blodtrycken vinner man väldigt mycket. Sedan avtar effekten efterhand och vid en viss nivå kommer risken att öka med minskande blodtryck. Frågan är dock om den ökade dödligheten vid låga blodtryck beror på att vi sänker blodtrycket eller att patienter som redan är hjärtsjuka (svikt) har låga blodtryck.

 

Nedanstående bild försöker illustrera detta. I en population kan man i en studie utläsa vid vilket medelvärde på blodtrycket en viss händelse är minst sannolik att inträffa. Den blodtrycksnivå som innebär lägst risk representeras av krysset. Detta innebär INTE att alla patienter ska ha den blodtrycksnivån:

  • Det beror på vilken population man studerar (ålder, kön, annan sjukdom mm)
  • Det beror på vilken endpoint man tittar på (risk för stroke, hjärtinfarkt eller njursvikt?)
  • Krysset representerar i bästa fall ett medelvärde eller medianvärde och det finns en variation mellan olika individer i studierna.
  • Studierna är oftast  utförda på i övrigt friska för att kunna studera en riskfaktor och ett utfall. De är inte representativa för de patienter vi behandlar och tar inte hänsyn till annan sjuklighet, polyfarmaci, interaktioner mm.
  • Analysen tar inte heller ställning till för patienten viktigare saker som t ex livskvalitet och biverkningar.

Individualiserade blodtrycksmål

Vi bör alltså individualisera blodtrycksmålen. Att slaviskt följa algoritmer och sträva efter att "scora bra" i öppna jämförelser eller uppnå ersättningsnivåer riskerar att skada våra patienter. Läkekonst är multifaktoriell och utgår från att vi ska hjälpa en enskild individ.  Nedanstående är "riktvärden". De kan vara en hjälp att sätta upp ett lämpligt blodtrycksmål (som ska vara individuellt).

 

Primär och sekundär prevention för kardiovaskulär och mikrovaskulär sjukdom.

Enligt nya riktlinjer från LMV (juni 2014) är ett lämpligt riktvärde < 140/90 och < 140/85 för diabetiker.
 

Typ 1-diabetes och "yngre" typ 2

En mångårig exposition för hyperglykemi ökar risken för diabetesnefropati, retinopati, ischemisk hjärtsjukdom och hjärtsvikt. Detta talar för att patienter med typ 1-diabetes och yngre patienter (45 år) med typ 2 bör ha ett riktvärde på 130/80.

 

Diabetes med etablerad njursjukdom (Krea-stegring och/eller makroalbuminuri (U-Alb/Krea >30)

Om möjligt skall man behandla med blodtryckssänkare (ACE-hämmare eller ARB är förstahandsval). Om möjligt ska man behandla med målet att reducera albuminurin. Viktigt är att följa patientens Kreatininvärde. Vid stegring av detta mer än 25-30% bör kontakt tas med njurmedicin för diskussion om lämplig blodtrycksnivå och man bör fundera på förekomst av njurartärstenos.

 

I övrigt komplikationsfri patient med biologisk ålder > 80 år

Denna patient är en överlevare och har samtidigt en begränsad återstående livslängd. Det finns studier som visar på en signifikant minskad risk för stroke och hjärtsvikt och död om man behandlar ner till 150-160/90. Det finns inga studier som kan visa värdet av lägre blodtrycksmål. Däremot finns studier som talar för att blodtryck under 140 systoliskt är förenat med ökad mortalitet.

 

Multisjuk eller mycket gammal

Många patienter har redan drabbats av stroke, hjärtinfarkt och har en multisjuklighet som begränsar deras förväntade överlevnad. De har ofta väldigt många mediciner med risk för interaktioner och polyfarmaci. Målet bör vara symtomfrihet och minimerad risk. Några blodtrycksnivåer kan knappast anges. Snarare brukar det vara låga blodtryck som är problemet då patienterna har hjärtsvikt och intensiv behandling för den.

 

Riktvärden

Blodtrycksmätning

Skriv ut som pdf

 

Det finns flera olika riktlinjer för blodtrycksmätning. Följande är en kombination av riktlinjer från Vårdhandboken (SBU) och WHO:

 

 Vila före mätning:  5 min
 Armens position:

 Arm i hjärtnivå

 Avslappnad arm

 Handflatan uppåt

 Kroppens Position:  Liggande eller sittande
 Övrigt position:

 Ej korslagda ben

 Stöd för rygg och fötter

 Utrustning:

 Manuell mätning

 Anpassad manschettbredd

 Inga stasande kläder

 Inför mätning:  Undvika kaffe, te eller tobak 30 min före mätning
 Övrigt:

 2 mätningar, med 1 minut emellan.

 Dokumentera läge arm och manschettbredd

 Hos äldre blodtrycksbehandlade stående mätning efter 1-5 min

 

 

Felkällor

  • Manschettbredden måste anpassas till patientens armomfång. För smal manschett kan ge ett falskt högt värde och för bred kan ge för lågt värde.
  • Utrustning bör kalibreras årligen och kontrolleras avseende slangar, kopplingsstycken och ventiler.
  • Manschetten måste vara i hjärthöjd. Armen måste vara i hjärthöjd. För låg nivå på armen kan resultera i ett för högt tryck.
  • Manschetten bör pumpas upp över förväntat värde eller tills den palpabla pulsen försvinner. Detta för att undvika "silent gap" vilket ger falskt lågt systoliskt blodtryck.
  • Oregelbunden hjärtrytm gör det besvärligt då pulstrycket varierar från slag till slag.
  • Armen måste vara helt avslappnad och patienten i en vilsam position. En spänd muskel ger falskt högt värde.
  • Många framförallt äldre patienter och mångårig diabetes har stela blodkärl (Mönkebergsskleros) vilket ger falskt höga blodtryck och kan ge väldigt olika blodtryck i armarna.
  • Om patienten är stressad, har ont, fryser, nyss rökt eller druckit kaffe ger detta ett falskt högt värde.
  • Blodtryck bör inte tas i anslutning till blodprovstagning (tenderar att ge högt värde pga stress)
  • Vissa patienter har falskt höga värden bara de besöker en sjukvårdsinrättning och oftare högre tryck när doktorn tar det än när en sköterska gör det (white coat hypertension).
  • Automatiska/elektroniska mätare är av skiftande kvalitet och ställer stora krav på teknik. De ger också felaktiga värden om blodtrycket är väldigt lågt, väldigt högt, om pulsen är låg eller hög och vid oregelbunden hjärtrytm. Endast manuella värden bör utgöra underlag för beslut om behandling.

 

24 timmars blodtrycksmätning

 

Om man är osäker på blodtrycksresultaten på mottagningen kan det vara utmärkt att komplettera med en 24 timmars blodtrycksmätning. Här finns osäkerhet rörande tolkningen men man brukar säga att gränsen för hypertoni (motsvarande < 140/90) går vid:

 

Medelvärde 24 timmar: 130/80
Medelvärde dagtid: 135/85
Medelvärde nattetid: 125/75

 

Ta dock hänsyn till vad patienten gjort under dagen (stress, fysisk ansträngning) eller om dom sovit på natten

 

Icke farmakologisk behandling

Livsstilsbehandling harmoniserar helt och hållet med de livsstilsförändringar vi förespråkar för behandling av blodsocker och lipider. Viktiga åtgärder som påverkar blodtrycket i gynnsam riktning.

 

Rökstopp

Är troligen det viktigast rådet pga rökningens ogynnsamma effekter på alla kärlkomplikationer även om rökstopp i sig kanske inte påverkar blodtrycket i speciellt stor utsträckning

 

Ökad fysisk aktivitet

30 min 3-7 ggr per vecka kan sänka blodtrycket i storleksordningen 4/3 mmHg. Förbättrar dessutom insulinkänsligheten och påverkar HDL gynnsamt.

 

Viktminskning (om överviktig)

3-9% förmår sänka blodtrycket ca 3/3 mmHg och har ju en enorm påverkan på övriga metabola riskfaktorer (insulinresistens, sockervärde och lipidvärde)

 

Kost

Det finns studier som antyder att ökad mängd frukt, grönsaker och produkter med låg fetthalt kan sänka blodtrycket 6/3 mmHg. Minskning av saltintaget av storkonsumenter har en kraftig effekt på blodtrycket men varierar mycket från patient till patient. Lakrits har aldosteroneffekt och kan vara värt att fråga om. 

 

Minskning av alkoholkonsumtionen

Sänkning av alkoholintag bland högkonsumenter är förenat med en dosberoende sänkning av blodtrycket. Måttligt alkoholintag har i epidemiologiska studier visat sig vara förenat med en lägre risk för hjärt-kärlsjukdom, vilket dock inte utgör grund för att rekommendera alkohol i förebyggande syfte.

 

Stresshantering

Få men välgjorda studier avseende stresshantering har kunnat visa betydelsefulla sänkningar
av blodtrycket.

Farmakologisk behandling

De senaste 50 åren har vi fått ett flertal mycket effektiva blodtrycksmediciner med få biverkningar. Trots detta kan det ibland vara svårt att få ner blodtrycket, framförallt vid typ 2-diabetes. Många gånger behövs en kombination av 2-4-5 preparat. De är inte biverkningsfria. Patienterna ska vara motiverade att ta dom. Deras förhöjda blodtryck ger oftast inga symtom medan medicineringen kan göra det. Att motivera patienten och titrera fram en behandling med minimalt med biverkningar med maximal effekt kan många gånger vara mycket svårt och ställer krav på:

  • Egen övertygelse. Vi måste själv tro att vi gör nytta för patienten
  • Samsyn i diabetesteamet rörande behandlingsriktlinjer och individuellt mål
  • Förmåga att förmedla övertygelsen till patienten
  • Välja lämpliga preparat med minimalt med biverkningar
  • Sätta ett individuellt blodtrycksmål
  • Följa upp resultatet och titrera
  • Se till att vi når patientens blodtrycksmål

Nedan följer lite tankar kring val av farmaka för olika patienter:

Val av farmaka

Primär hypertoni

Förstahandsmedel är ACE-hämmare eller ARB, om otillräcklig effekt tiaziddiuretika och/eller calciumblockerare.  Om man inte når uppsatt målblodtryck tillägg av betablockerare. Därefter kan man överväga tillägg av aldosteronantagonist i låg dos (om Kalium tillåter eller alfablockerare (byte till Carvedilol eller Trandate alternativt av Alfadil). Apresolin kan övervägas i sista hand.

 

Vid albuminuri och njursvikt

Mikroalbuminuri är en mycket stark markör för begynnande diabetesnefropati och/eller generell kärlsjukdom.

Det är denna patientgrupp som troligen har störst nytta av en tidigt insatt blodtrycksbehandling. Yngre patienter (<=65 år) med mikroalbuminuri bör behandlas med ACE-hämmare eller ARB redan vid normotension. Målet är att normalisera äggviteutsöndringen. Vi makroalbuminuri bör målet vara att signifikant reducera albuminurin med 40%.


Föstahandspreparat är ACE-hämmare eller ARB. Kombinationen av både ACE-hämmare och ARB (dubbel RAS-blockad) förespråkas av vissa njurmedicinare men det finns inga studier som talar för minskad risk för utveckling mot terminal uremi.


Patienter med albuminuri ökar risken för. Observera vikten av rökslut och aggressiv behandling av lipider.


En för snabb normalisering av blodtrycket kan skada njurfunktionen permanent. Blodtrycket bör sänkas långsamt över några månader till målblodtrycket.'


Vid behandling med ACE-hämmare eller Angiotensin-2-blockare bör S-Krea och S-Kalium kontrolleras 1-2 vv efter insatt behandling eller efter dosökning av ACE-hämmare. En S-Kreatininstegring på 30% kan accepteras. En större ökning av S-Kreatinin inger misstanke om samtidig njurartärstenos.


Vi akut sjukdom med hypovolemi eller bristande cirkulation (diarréer, akut svikt, hjärtinfarkt, infektion med feber, diarréer mm) bör ACE-hämmare och ARB tillfälligt sättas ut för att undvika akut njursvikt. Glöm inte bort att samtidigt seponera Metformin och ev NSAID.


Med stigande kreatinin avtar effekten av tiaziddiuretika och man bör gå över till loopdiuretika (ej i retardform). Vid samtidig vätskeretention kan det ibland behövas mycket höga doser loopdiuretika som då bör doseras en gång om dagen för att uppnå maximal koncentration i njuren. se även: kap 29 Njuren

 

Problem med hypoglykemiattacker utan förvarning (unawareness)

Försiktighet med betablockerare. Även selektiva betablockerare kan dölja de adrenerga symtomen vid hypoglykemi.

 

Vid ischemisk hjärtsjukdom

Vid angina pectoris är betablockerare förstahandsmedel. Efter genomgången hjärtinfarkt (med eller utan hjärtsvikt) eller stroke bör alla patienter få beta-blockerare och ACE-hämmare.

 

Claudicatio, Fotsår, nedsatt perifer cirkulation.

Vid akut ischemi bör man prioritera den perifera cirkulationen och släppa upp blodtrycket. Försiktighet med beta-blockerare. Välj hellre en ACE-hämmare, AT-blockerare, perifert verkande kalciumantagonist eller alfa-receptor-blockerare.

 

Ortostatism
Förutom stora besvär med yrsel kan njurfunktionen försämras av en för aggressiv och snabb blodtryckssänkning. Dessa patienter tolererar sällan en normalisering av det liggande blodtrycket. Målblodtrycket måste oftast vara högre. Undvik alfa1-blockerare. Kan vara värt att tänka på för patienter med BPH som står på Alfadil.

 

En 24-timmars blodtrycksmätning kan vara av diagnostiskt värde i utvalda fall.

 

Vid gikt

Dessa patienter bör ej behandlas med Tiazid-diuretika, men loop-diuretika tolereras i de flesta fall.

 

Gravida
ACE-hämmare skall undvikas till kvinnor i fertil ålder utan antikonception eller vid graviditetsönskan. Kan ha skadlig effekt på fostret sent i graviditeten (efter 2-3 månader) men bör ej sättas in utan säker antikonception och sättas ut inför planerad graviditet. Här används i första hand säkra mediciner som betablockerare. Samråd med specialistmödravården som bör sköta blodtrycksbehandlingen under graviditet. Se även kap 35 Graviditet

 

Äldre överviktig patient

Har ofta hypervolemi och venös insufficiens med ödemtendens. Många mår bra av en diuretisk behandling med loop-diuretika och/eller en lite dos Spironolakton.

När ska man misstänka och utreda för sekundär hypertoni

De vanligast orsakerna till sekundär hypertoni är

  • Renovaskulär sjukdom (oftast njurartärstenos)
  • Renoparenchymal sjukdom (diabetesnefropati eller nefriter)
  • Hyperaldosteronism (primär eller sekundär)
  • Pheochromocytom (ytterst ovanligt)
  • Mb Cushing (mycket sällsynt)
  • P-piller (orsaken oklar)
  • Graviditetshypertoni

 

När bör man misstänka sekundär hypertoni ?

  • Behandlingsrefraktär hypertoni (om målblodtrycket inte uppnås med 3-4 farmaka)
  • Malign hypertoni (svår hyperton hjärtsvikt, synskador (fundus hypertonicus)
  • Vid samtidigt S-Kreastegring eller manifest proteinuri (nefropati)
  • Vid samtidig hypokalemi.
  • Vid flushattacker
  • Patient med samtidigt cushinoida symtom (övervikt av centripetal typ, hirsutism, muskelsvaghet, svårreglerad diabetes, striae, psykiatriska symtom).

 

Basutredning

  • Riktad anamnes enligt ovan
  • Allmänt status
  • Längd, vikt
  • Midja-stussmått
  • S-kalium, S-kreatinin, S-kolesterol och triglycerider
  • U-Albumin/Krea
  • Ögonbottenfotografering.
  • EKG för bedömning av arrytmier och vänsterkammarhypertrofi

 

Screening vid misstanke på sekundär hypertoni

 

 Orsak  Screening (primärvård)  Ev vidare utredning (specialist)
 Renoparenkymal

 Förhöjt Krea och Kalium

 Proteinuri.

 Ultraljud njurar

 Njurbiopsi ?

 Renovaskulär

 (njurartärstenos)

 Blåsljud

 Njurartärdoppler

 Radiorenogram

 Angiografi

 Mb Conn

 (hyperaldosteronism)

 Lågt S-Kalium

 Förhöjd S-Aldosteron/Renin-kvot

 tU-Aldosteron.

 Vidare endokrin utredning 
 CT binjurar

 Scintigrafi

 Pheokromocytom

 Anamnes på flushattacker

 tU-Katekolaminer

 Scintigrafi
 Mb Cushing  Sätt ut steroider
 tU-Kortisol
 Dexametasonhämningstest
 Diskutera med endokrinolog
 Ev röntgen lungor (ACTH-
    producerande lungcancer?),  
 MR hjärna (hypofysadenom)
 CT buk
 Endokrinolog
 Endokrinkirurg
 Lungmedicin

 

Organisation

Blodtrycksbehandling kan vara svår och tålamodsprövande och ställer stora krav på kunskap, erfarenhet, pedagogik, envishet och uppföljning. Då hypertoni oftast är symtomfri krävs det att behandlingen är så biverkningsfri som möjligt för att patienten ska ta sina mediciner.

  • Läkaren ansvarar för basal utredning och sätter tillsammans med patienten upp ett individuellt behandlingsmål.
  • Man måste börja med låga doser och långsamt titrera upp behandling till önskat resultat.
  • En bra organisation för uppföljning är nödvändig för att säkra att vi uppnår behandlingsmålen utan ogynnsamma biverkningar.
  • En seriös uppföljining visar också för patienten att vi tar allvar på uppgiften och ökar sannolikheten för att patienten verkligen tar sina mediciner.

Behandlingsalgoritmer.