2017-08-24
Skriv ut som pdf

29 Njuren nefropati

Diagnostik

Diabetesnefropati är en kroniskt progredierande sjukdom som debuterar först 10-20 år efter debut av typ 1-diabetes. Efter 30 år är 10-30 % drabbade. Därefter avtar incidensen. Har man klarat sig 30 år utan mikroalbuminuri är prognosen mycket god.

 

Njursvikt kan föreligga vid debut av typ 2-diabetes. Antingen som diabetesnefropati, hypertensiv njursjukdom eller som en följd av generell ateroskleros (nefroskleros).

 

Diabetesnefropati kännetecknas av tilltagande läckage av albumin (protein) i urinen (och i övrigt blank urinsticka) samt successivt försämrad njurfunktion med sjunkande glomerulär filtrationshastighet (GFR) och när ca häften av filtrationskapaciteten upphört som stigande S-Kreatinin. Därefter uppträder hypokalcemi, hyperfosfatemi, hyperkalemi, sekundär hypertoni, hypoalbuminemi med ödem, urinförgiftning, sekundär anemi och katabolism.

 

Saknas uppgifter om missbildning, ärftliga njursjukdomar, upprepade pyelonefriter, kronisk njursjukdom av annat slag eller reumatisk sjd är diagnosen i praktiken klar.

 

Annan njursjukdom bör misstänkas vid:

  • Snabb försämring
  • Nedsatt njurfunktion utan albuminuri.
  • Samtidig hematuri,
  • Förhöjd SR

I dessa fall bör man överväga postrenalt hinder, njurartärstenos, malignitet, glomerulonefrit, vaskulit eller annan interstitiell njursjukdom.

 

Ibland kan njurbiopsi bli nödvändig för att fastställa diagnos.

Förlopp och stadieindelning

Stadie Kliniska tecken
 1. Hyperfiltration  Inga
 2. Glomerulär hypertension  Inga
 (aktivering av renin-angiotensinsystemet)
 3. Mikroalbuminuri (Incipient nefropati)  U-Alb/Krea-kvot > 3
 (eller tU-albumin > 20 ug/min)
 Normalt S-Krea.
 4. Manifest nefropati  U-Alb/Krea-kvot > 30
 (eller tU-albumin > 200 ug/min)
 Normalt eller lätt stegrat S-Krea.
 5. Njurinsufficiens  Stigande S-Krea
 Sjunkande GFR > 1ml/min i månaden

 

Golden standard för att ange njurfunktion är GFR (glomerulär filtrationshastighet) som är ett mått på njurens förmåga att rena blodet. I 20-årsåldern är en normal GFR 80-120 ml/min. Sedan avtar denna förmåga med åldern och i 80-årsåldern ligger den normalt kring 50. Om man opererar bort ena njuren brukar den andra njuren öka sin kapacitet. S-Kreatininvärdet som vi oftast använder som mått på njurfunktionen börjar stiga först när GFR har halverats.

 

Kliniska symtom på kronisk njursvikt uppträder oftast först vid ett GFR runt 20. Trötthet, vätskeretention, rubbningar i elektrolytstatus, gikt, sekundär hypertoni, rubbningar i syra-basbalansen, anemi mm.

 

För att tidigt diagnostisera en påverkan på njuren använder vi oss av årlig screening med ett urinprov för att bedöma om njurens små blodkärl i glomeruli börjat läcka äggvita (albumin). Syftet med detta är att diagnostisera redan i stadie 3 så att vi kan sätta in åtgärder för att fördröja skleroseringen av glomeruli och utvecklingen till signifikant njursvikt, dialys och transplantation.

 

De viktigaste åtgärderna är att intensifiera blodtrycksbehandlingen (helst med ACE-hämmare eller ARB), se om man kan förbättra den metabola kontrollen och försöka få patienten att sluta röka.

Frisk glomeruli
Glomeruli med sklerosutveckling

Det är viktigt att så tidigt som möjligt diagnostisera en begynnande diabetesnefropati genom kontroll av mikroalbuminuri. Genom att förbättra blodtrycket, den metabola kontrollen och förmå patienten att sluta röka kan vi fördröja utvecklingen mot en terminal njursvikt (se grön prickad linje)

Screening, kontroller och behandling

Nedanstående gäller patienter med en biologisk ålder under 75 år.

 

Stadie 1-2 Inga kliniska tecken på njurskada

 Årligen:  U-Alb/Krea-kvot (eller tU-Albumin) i morgonurin
 Hb, Na, Kalium, Krea
 2 ggr per år:

 Blodtryck 140/85

 HbA1c < 52 mmol/mol
 Rökslut

 

Stadie 3 Mikroalbuminuri (incipient nefropati)

Läckage av albumin genom njurarna mikroalbuminuri (U-Alb/Krea-kvot 3-30 eller tU-Albumin 20 - 200 ug/min) är första tecknet på en glomerulär skada. Detta brukar också kallas incipient nefropati. Normalt är njurarna täta för proteiner med molekylvikt > 40 kDa. Molekylvikten för Albumin är 69 kDa. Mikroalbuminuri är också ett tecken på endotelskada och ökar kraftigt risken för hjärt- och kärlsjukdom.

 

Vid positivt prov bör detta kontrolleras om. Det är vanligt med falskt positiva prov som kan uppträda vid infektion, hård fysisk aktivitet dagen innan och menstruation.

 

Uppkomsten av mikroalbuminuri skall förklaras för patienten och utöver tidigare behandlingsmål rörande HbA1c, lipider och rökning skall blodtrycksbehandlingen skärpas: Alla yngre patienter (< 70 år) bör om möjligt få en ACE-hämmare eller en ARB även vid normalt blodtryck. U-Alb/Krea-kvot bör kontrolleras om till nästa besök och kommer då att sjunka och helst normaliseras (uppmuntran för patienten till compliance).

 

Om U-Alb/Krea-kvoten inte normaliseras bör man Överväga ytterligare blodtrycksbehandling om detta är möjligt.

 

 2 ggr per år:  U-alb/krea-kvot (eller tU-Albumin) i morgonurin
Hb, Na, Kalium, Krea
Blodtryck gärna under referensvärden.
HbA1c < 52 mmol/mol
Lipider (även typ 1) LDL < 2,5
Rökslut

 

Stadie 4 Manifest nefropati

Manifest nefropati anses föreligga om äggviteutsöndringen överstiger U-Alb/Krea-kvot > 30 eller tU-albumin > 200 ug/min. Njuren börjar nu också tappa sin filtrationskapacitet. Detta kan dock inte spåras genom kontroll av S-Krea som börjar stiga först när njuren tappat ungefär hälften av sin kapacitet (GFR < 40-60 ml/min).

 

Om man nu inte vidtar några åtgärder för att uppnå målen för blodtryck, HbA1c, lipider eller rökning är risken stor (ca 50 %) att inom 10 år hamna i en dialyskrävande njursvikt.

 

Om tillståndet progredierar till njurinsufficiens kommer sekundär anemi, sekundär hypertoni, sekundär rubbning i kalk/fosfat och elektrolytbalansen, sekundär hyperlipidemi, gikt samt hypoalbuminemi med ödem att uppträda. Dessa tillstånd kan och skall om möjligt behandlas när de uppstår.

 

 2 ggr per år:

 Fullständigt Blodstatus
 Na, K, Krea, Urea, Urat,

 S-Karbonat, S-Alb, S-Ca, S-Fosfat

 U-Alb/Krea-kvot
 Blodtryck < 125/75
 HbA1c < 52
 Lipider LDL < 2,5 mmol/l
 Rökslut

 Vartannat år

 (eller oftare om Krea

 stiger snabbt)

 Crom-Clearance eller Iohexolclearance

 

 

Stadie 5 Njurinsufficiens

Vid stigande S-Kreatinin bör man först fundera över annan orsak till njursvikt:

  • Urinsticka och SR. Samtidig hematuri och SR-stegring bör föra tanken till infektion, malignitet eller nefrit.
  • Anamnes på prostatabesvär eller annat postrenalt hinder. Resurin.
  • Ultraljud njurar med frågeställning tumör eller hydronefros.
  • Överväg att utreda njurartärstenos (svårreglerat blodtryck och kraftig S-Kreastegring vid insättande av ACE-hämmare eller ARB)
  • Crom-Clearance (GFR) för bedömning av verklig filtrationskapacitet

Behandling syftar delvis till att bromsa utvecklingen mot terminal njursvikt och delvis till att behandla alla de symtom och sekundära rubbningar som uppkommer. Man måste också fundera över betydelsen för annan medicinering som måste dosreduceras eller sättas ut.

  • Metformindosen måste halveras vid eGFR 30-60 och sättas ut helt vid eGFR < 30.
  • Försök behålla ACE-hämmare och AT-blockare men vid stigande kaliumvärden får ofta dessa dosminskas och ersättas med höjning av loopdiuretika.
  • Behandla också ev acidos (lågt S-Karbonat) med tablett Natriumbikarbonat (sänker även Kaliumvärdet)
  • Vid snabb progress eller ändringar i behandlingen krävs täta kontroller av:
 U-Alb/Krea-kvot
Fullständigt blodstatus
Na, K, Krea, Urea, Urat, S-Karbonat, S-Alb, S-Ca, S-Fosfat
PTH (sekundär hyperparathyreodism samtidigt lågt S-Ca och högt S-fosfat)
Blodtryck < 125/75
HbA1c < 52 mmol/mol
Lipider S-LDL < 2,5 mmol/l
Crom-Clearance

 

När skall kontakt tas med njurmedicin?

Om patienten är dialys eller transplantationskandidat bör han/hon remitteras vid GFR (Crom-Clearance) ca 20-30 ml/min för utredning och ställningstagande.

 

Därutöver får samråd ske vid behandlingsproblem.

Blodtrycksbehandling

Blodtrycket är ofta svårbehandlat och i många fall är det svårt att uppnå målblodtrycket särskilt om patienten samtidigt har ortostatiska besvär pga diabetesneuropati. Vid manifest nefropati skall ett förhöjt blodtryck sänkas sakta (över några månader) till målvärdet.

 

  • Försök om möjligt behålla ACE-hämmare eller ARB trots högt Krea. Kan vara svårt vid samtidigt hyperkalemi.
  • Lägg till loopdiuretika (furosemid) och titrera upp befintlig dos. Undvik retardformen. Kan ibland behövas mycket höga doser. Lämpligt om patienten samtidigt har ödem. Undvik kaliumsparande diuretika pga risk för hyperkalemi.
  • Samtidig hjärt-och kärlsjukdom är mycket vanligt varför ett tillägg av betablockerare är ändamålsenligt.
  • Vid otillräcklig effekt kan en perifer calciumantagonist (amlodipin, felodipin) prövas
  • Betablockaden kan förstärkas av en alfa-1-receptorblockerare. Byt till Carvedilol, Trandate eller lägg till Alfadil. Risk för ortostatism.
  • Vissa patienter svarar bra på tillägg av Spironolakton i låg dos (25 mg) om Kaliumvärdet tillåter.

 

Utredning avseende sekundär hypertoni

 

Man bör överväga utredning avseende sekundär hypertoni om man inte uppnår önskade blodtrycksnivåer med 3-4 olika läkemedel i fulldos eller vid nedanstående fynd:

 

 Diagnos  Fynd  Screening  Utredning (remiss)
 Njurartärstenos

 Snabbt stigande Krea

 (speciellt ACEeller ARB)

 Blåsljud över njurartär

 Högt P-Renin

 P-Renin högt

 Njurartärdoppler

 Renogram

 Angiografi

 

 Njurparenkymskada

 (avflödeshinder, tumör mm)

 Snabbt stigande Krea

 Kraftig proteinuri

 Hematuri

 SR-stegring

 Ultraljud njurar

 ev Biopsi

 Hyperaldosteronism

 (Mb Conn)

 Lågt S-Kalium (ej obligat)

 P-Renin/Angiotensinkvot hög

 tU-Aldosteron förhöjt

 CT

 Scintigrafi

 Pheokromocytom

 Anfall av flush/takykardi

 Hypertensiva symtom

 tU-katekolaminer högt  

 

 

Lipidbehandling

Njursvikt leder till en sekundär hyperlipidemi (stigande LDL/HDL-kvot och Triglycerider). Förekomst av mikroalbuminuri är en kraftfull markör för ökad risk för hjärt och kärlsjukdomar varför lipidbehandlingen är viktig (både för typ 1 och typ 2)

 

Statiner är förstahandspreparat. Sträva att uppnå mål genom doshöjning eller övergång till mer potent kolesterolsänkare. Försiktighet med tillägg av fibrat vid samtidig njursvikt.

 

Se kap 27 Blodfetter Kolestrol

Blodsockersänkande farmaka vid njursvikt

Vid manifest nefropati är det viktigt att försöka uppnå ett HbA1c < 52 mmol/mol.

  • Metformin kan behöva dosreduceras eller sättas ut vid stigande S-Krea. Vid ett eGFR 30-60 kan dosen behöva halveras. Vid eGFR <30 bör metformin sättas ut. Risk för laktatacidos.
  • Pioglitazone (Actos) behöver ej dosreduceras pga stigande S-Krea. Däremot bör man undvika dom vid tendens till vätskeretention (hjärtsvikt, ödem).
  • SU-preparat bör omprövas vid stigande S-Kreatinin pga risk för ackumulation och långdragna svåra hypoglykemier.
  • Repaglinide (NovoNorm) kan används oberoende av njurfunktion.
  • DPP4-hämmare. Vissa kräver dosreduktion vid eGFR < 50.
    GLP-1-analoger: Studier och erfarenhet saknas vid eGFR < 15.
  • SGLT-2-antagonsiter. Dålig effekt om eGFR > 60.
  • Insulindoserna behöver ibland minskas något pga minskad metabolism i njuren.
Manifest njurinsufficiens leder till katabolism (stigande Urea) och viktnedgång. I detta läge bör insulin insättas. Vid typ 2-diabetes fungerar ofta mixinsulin (Novomix och Humalog mix) i två eller tre-dos bra.

Proteinreducerad kost

Manifest njurinsufficiens leder till nedsatt filtrationshastighet och katabolism, nedbrytning av protein (ben och muskulatur) med stigande S-Urea som följd. Viktigast är att försäkra sig om att patienten får i sig tillräckligt med kalorier (helst i form av kolhydrater och fett) samtidigt som man försäkrar sig om en bra farmakologisk behandling (bedöm insulinbehov) för att minska katabolismen.

 

Vid höga ureavärden (>30), katabolism och symtom med illamående och trötthet kan det vara lämpligt att proteinreducera kosten. Detta kräver att patienten samtidigt ökar intaget av kolhydrater och fett. Detta kräver tillgång till utbildad dietist och uppföljning. Proteinreducerad kost skall därför endast ordineras av njurmedicinare med hjälp av utbildad dietist.

Anemi

Anemi sekundär till diabetesnefropati beror i de flesta fall på erytropoetinbrist och är snarlik en järnbristanemi: hypokrom, mikrocytär.

 

Sedvanlig anemiutredning då man måste utesluta andra orsaker (malnutrition, malignitet, inflammation, hemolys, blödning). Om andra anemier kan uteslutas krävs ingen kontroll av S-EPO.

 

Kontrollera järndepåer med S-Fe, TIBC och S-Ferrtin. Om man påbörjar erytropoetinbehandling ökar järnbehovet. Även vid normala järndepåer bör järn sättas in.

 

Om fortsatt symtomgivande anemi (Hb <100) trots adekvat järntillförsel bör kontakt tas med nefrolog för planering av eventuell erytropoetinbehandling. Målet är ett Hb mellan 100-120. Ökar man Hb över 120 ökar risken för trombos, hjärtinfarkt och stroke.

 

Rubbning i kalk-fosfatbalansen

Kontrollera S-Ca (albuminnormerat) eller S-Ca++ (joniserat), S-Fosfat och PTH.

Njuren aktiverar normalt vitamin D och njursvikt leder till hypokalcemi, sekundär hyperparathyreoidism och urkalkning av skelettet. Behandla hypokalcemi och förhöjda PTH-värden med aktivt D-vitamin (T Etalpha).

 

Ökad bennedbrytning leder till hyperfosfatemi. Kontakta och diskutera med njurmedicinare innan ev behandling med fosfatbindare inleds.

 

Se Läkemedelsboken och samråd med nefrolog eller intresserad invärtesmedicinare.

Acidos

Njurinsufficiens leder till en metabol acidos. Ett indirekt tecken på acidos är sjunkande S-Karbonat (förbrukning av bikarbonatbuffert).

 

Lågt S-Karbonat behandlas med T Natriumbikarbonat.

Vätskeretention, ödem och elektrolytrubbningar

Njurinsufficiens leder ofta till en vätskeretention och stigande S-Kalium. Om man samtidigt har en massiv proteinuri (tU-protein > 3,5 g/24h) uppträder ofta albuminbrist (S-Albumin < 20) med svårbehandlade ödem som följd. Ofta krävs mycket höga doser loop-diuretika (upp till 500-1000 mg per dygn). Vid otillräcklig effekt kan man pröva tillägg av tiaziddiuretika.. I enstaka fall krävs tillägg av Metolaxon (licenspreparat).

 

Kaliumsparande diuretika skall ej användas pga risken för hyperkalemi

Genom behandling av acidos ed bikarbonat minskar kaliumvärdet.

Gikt

Stigande S-Urat kan leda till gikt. Akuta giktanfall vid njurinsufficiens skall inte behandlas med antiflogistika pga risk för försämrad njurfunktion och vätskeretention. Som akutbehandling kan man istället pröva T Prednisolon 10 mg per dygn till symtomfrihet och därefter insättande av Allopurinol.